Om det är något som jag tycker är synd är att en del i denna härliga sport tävlar emot varandra. Man kanske inte alltid gör det medvetet men oftast är det om så oviktiga grejer. T.ex. vem har de dyraste ridbyxorna, eller utrustningen, vilkens häst har den finaste stammen, eller vem har hoppat högst med sin häst eller fått mest % i dressyren.
Det är sådana exempel som kan få mig att sucka lite extra över hur vissa människor beter sig, och speciellt när det handlar om höjden på hinderna. Eftersom jag själv är mest intresserad av hoppning så är det något som jag hör oftare än dressyr grejer.
Vad spelar det för roll om du hoppar en bana på 50 eller 1,20. Jag ser liksom inte det coola i höjden. Jag har alltid sagt och kommer att säga att jag hellre hoppar en fin ritt på 50 cm än en dålig ritt på 1 meter. Ju högre du hoppar desto bättre måste du rida och hästen måste också ha en viss skicklighet för att kunna ändra sina steg.
Är inte du eller hästen redo så ska du inte anmäla dig på en högre höjd än vad du klarar av. Däremot ska du träna, träna och återigen träna på en höjd som både du och hästen är säkra på. Det är då som man lär sig all teknik som det ligger bakom en ritt. Det svåra är inte själva hoppet utan det är helheten. Att t.ex. känna att man kommer rätt, har man en stimmig häst är inte alla steg jämna och då blir det ännu svårare.
Jag blir så irriterad när jag märker att höjden är det som spelar roll hos vissa människor. Det viktigaste är att ha kul och det kan man ha på en låg höjd också. Själv älskar jag teknikövningar när man specifikt kollar på detaljer, för man lär sig så otroligt mycket på det. Där kör jag absolut ingen hög höjd utan max 80 cm kanske. Likadant med studs, där tränar jag max med en sockerbits höjd och det är så viktig träning. En träning som väldigt många glömmer, men att hoppa hinder på 1,20 glömmer man allt mer sällan. Det är konstigt!