Jag har mått dåligt nu i ca 1,5 vecka. Jag har varit deppig och har inte haft någon vidare lust till någonting. Däremot så har jag varit tvungen att hålla mig aktiv för att slippa tänka så mycket på det. Anledningen till detta får ni nu.
Efter otroligt mycket tänkade fram och tillbaka, många tårar och en hel del förtvivlan så är nu min häst Calltino såld. Jag har aldrig någonsin velat sälja honom eller få känslan av att jag har gett upp men det har varit tuffa år och han är verkligen ingen lätt häst. Han började med sina problem tidigt efter att jag hade köpt honom och jag märkte snabbt att den hästen hade varit med om något som han inte borde. Jag slet som ett djur och offrade väldigt mycket för kunna träna han så bra som bara möjligt. Jag fick det till att fungera och han blev finare än någonsin.
Efter en olycka i hagen skadade jag min vad och Calltino fick vila under tiden då det var i stort sätt omöjligt att ha någon annan ryttare än mig på hans rygg. Under hans viloperiod fick han tillbaka sina problem och han blev likadan när jag skulle sätta i gång honom. I samma veva fick jag min senaste knäskada pga hans dumheter under ett ridpass. Eftersom jag inte kunde rida på ett halvår fick han komma till Martin. Han fortsatte att visa sin dumma sida hos honom och det blev komplicerat. Han har stått hos Martin tills han såldes nu och han har fortfarande sina tendenser kvar.
Jag har under en lång period funderat om jag ska sälja honom eller behålla honom. Hur jag än har tänkt har jag slutat i tårar. Han är ju min bebis och hade jag bara haft möjligheten hade jag haft kvar honom hos mig. För han betyder så otroligt mycket för mig. Samtidigt så vet jag mina mål och önskningar inom ridningen och jag hade aldrig kunnat uppfylla dem med Tino då han inte är redo för det. Jag kan inte säga att jag gav upp för jag vet hur mycket jag gjorde för den hästen och jag provade precis ALLT. Men det var han som individ och man kan aldrig ändra någon från topp till tå.
Att säga "hejdå" till denna otroliga hästen var det jobbigaste som jag har varit med om i hela mitt liv. Jag vet vad jag har lovat honom och det är att han ska få det bra och innan lovade jag med mig. Jag önskar att jag hade kunnat ha han kvar, för han är en sådan personlig häst och trots sina dumheter har han lärt mig så himla mycket och gett min mycket kärlek och en massa minnen. Efter att jag har haft honom är det inte mycket som skrämmer mig, han har lärt mig ett helt nytt ridsätt samt att alltid ligga steget före. Våra minnen kommer alltid finnas inom mig.
Jag kan bara tacka för den tiden vi har fått ihop, jag ångrar verkligen ingenting. Jag önskar bara att den hade varit längre och lite lättare.
41 kommentar(er)
