Det var genom bloggarna som jag och Josefine lärde känna varandra. Jag vet att jag reagerade som att hon var en liten kopia av mig. Inte helt identisk såklart, men vi delade mycket tankar och åsikter som var lika. Sen hade vi vårat gemensamma intresse, hästar! Jag har alltid tyckt att det har varit så lätt att prata med Josefine, och det tycker jag även nu. Det spelar ingen roll vad det handlar om för hon lyssnar alltid och jag vet att om jag vill ha hennes hjälp så ställer hon upp så mycket som hon kan. Även fast jag inte träffade denna tjejen på ett antal månader så visste jag att hon var en av mina bästa vänner. 

 

Den 28 mars detta året så kom denna underbara vän ner hit till Småland. Efter ca 7 timmar anlände hon och jag vet att jag blev så glad när hon kom ut från tåget. Även fast jag aldrig hade träffat henne så gav jag henne en bamsekram och vi hade massa att prata om. Josefine är så himla lätt att vara med. Hon stannade här i 5 dagar och vi hade liksom aldrig tråkigt (enligt mig). Det var som att vi hade träffats hundra gånger innan. 

 

Jag skulle inte säga att det är någon skillnad verken på Josefine som person eller våran vänskap. Även fast jag visste att hon var jävligt bra innan vi träffades så var hon så mycket bättre och jag fick vara med min bästa vän sida vid sida istället för nästan 50 mil ifrån varandra. Våran vänskap blev ju också starkare när vi väl sågs. Jag saknar henne otroligt mycket och längtar verkligen tills vi ses nästa gång. Det ska bara passa oss båda med jobb och allt annat. Även fast vi inte hörs varje dag eller ses hela tiden så vet jag precis vart jag har Josefine och jag är så himla tacksam för det! En sån vän är väldigt svår att hitta!  ♥

 

 Glöm inte att kika in hos Josefine för att kolla vad hon tycker om vårat första möte.