Svar på fråga
Hur är Redfina jämfört med Tino, alltså till sättet osv? 
 
- De är som natt och dag. Det enda som de har gemensamt är att båda står lugnt och stilla i stallgången och älskar att gosa. Fina kan däremot bli lite mer otålig om det tar tid till skillnad från Tino. 
 
Även om Tino var min lilla bebis så är Fina egentligen en sån typ av häst som jag gillar mer.
Tino var mer tillbakadragen, svårt med framåtbjudning, rädd och osäker på det mesta. Tinos dagshumör var A och O, hade han en dålig dag så var det så och ridpassen blev då väldigt dåliga och han bråkade som bara den. Däremot så älskade han och gosa och han var verkligen världens bästa häst att ha och göra med från marken, då var han underbar. Men man visste aldrig när han fick sina ryck och då blev det en fara istället. 
 
Fina är däremot lite hetare och har svårt att ta det lugnt så fort man kommer upp i sadeln, hon vill arbeta och att det ska hända saker. Att stå still är ju bara tråkigt enligt henne. Hon älskar att hoppa och skulle gärna göra det varje dag om hon själv fick bestämma. Hon kan bli rädd för småsaker men det går alltid att övertala henne på något vis. 
 
Till utseendet har de också en del likheter. De har i princip samma bruna färg. Båda har några få vita stån i pannan men däremot hade Tino tre vita strumpor. De är stora hästar båda två och har samma storlek i täcken osv. Fina är några cm högre men Tino var däremot lite grövre. 
 
Men till sättet är de som sagt väldigt olika. Jag tycker däremot att det är en erfarenhet att ha testat lite olika hästar för det är då som man verkligen vet vad man slutligen vill ha. 
 
Tino 
 
Fina
 
 

 
Det rätta beslutet men också det tuffaste..
Jag har mått dåligt nu i ca 1,5 vecka. Jag har varit deppig och har inte haft någon vidare lust till någonting. Däremot så har jag varit tvungen att hålla mig aktiv för att slippa tänka så mycket på det. Anledningen till detta får ni nu. 
 
Efter otroligt mycket tänkade fram och tillbaka, många tårar och en hel del förtvivlan så är nu min häst Calltino såld. Jag har aldrig någonsin velat sälja honom eller få känslan av att jag har gett upp men det har varit tuffa år och han är verkligen ingen lätt häst. Han började med sina problem tidigt efter att jag hade köpt honom och jag märkte snabbt att den hästen hade varit med om något som han inte borde. Jag slet som ett djur och offrade väldigt mycket för kunna träna han så bra som bara möjligt. Jag fick det till att fungera och han blev finare än någonsin. 
 
Efter en olycka i hagen skadade jag min vad och Calltino fick vila under tiden då det var i stort sätt omöjligt att ha någon annan ryttare än mig på hans rygg. Under hans viloperiod fick han tillbaka sina problem och han blev likadan när jag skulle sätta i gång honom. I samma veva fick jag min senaste knäskada pga hans dumheter under ett ridpass. Eftersom jag inte kunde rida på ett halvår fick han komma till Martin. Han fortsatte att visa sin dumma sida hos honom och det blev komplicerat. Han har stått hos Martin tills han såldes nu och han har fortfarande sina tendenser kvar. 
 
Jag har under en lång period funderat om jag ska sälja honom eller behålla honom. Hur jag än har tänkt har jag slutat i tårar. Han är ju min bebis och hade jag bara haft möjligheten hade jag haft kvar honom hos mig. För han betyder så otroligt mycket för mig. Samtidigt så vet jag mina mål och önskningar inom ridningen och jag hade aldrig kunnat uppfylla dem med Tino då han inte är redo för det. Jag kan inte säga att jag gav upp för jag vet hur mycket jag gjorde för den hästen och jag provade precis ALLT. Men det var han som individ och man kan aldrig ändra någon från topp till tå. 
 
Att säga "hejdå" till denna otroliga hästen var det jobbigaste som jag har varit med om i hela mitt liv. Jag vet vad jag har lovat honom och det är att han ska få det bra och innan lovade jag med mig. Jag önskar att jag hade kunnat ha han kvar, för han är en sådan personlig häst och trots sina dumheter har han lärt mig så himla mycket och gett min mycket kärlek och en massa minnen. Efter att jag har haft honom är det inte mycket som skrämmer mig, han har lärt mig ett helt nytt ridsätt samt att alltid ligga steget före. Våra minnen kommer alltid finnas inom mig. 
Jag kan bara tacka för den tiden vi har fått ihop, jag ångrar verkligen ingenting. Jag önskar bara att den hade varit längre och lite lättare. 
 
 
 
Planerna med Tino
Som jag skrev för något inlägg sedan så är det lite nya planer kring Tino. Fyra månader efter min knäskada hade jag fortfarande inte kommit upp på hästryggen och Calltino var tvungen att komma igång igen. Jag hade frågat runt lite om de kunde tänka sig att rida Tino men eftersom han har sina dumheter var det ingen som ville det. Då hörde jag av mig till Martin som är en riktigt duktig och omtalad ryttare här. Han har verkligen sina erfaraneheter. Han var inte alls negativ till Tinos beteende förutom att det är jäkligt fel av han att hålla på så och det var en otrolig lättnad för mig. Jag har fått höra det mesta av andra nämligen.  
 
Jag flyttade Calltino till Martin. Jag ville att han skulle få vara igång så mycket som möjligt och eftersom jag själv inte kunde rida var det bäst att flytta han dit. Calltino har än idag små tendenser till sina dumheter och jag kan inte rida varje dag med mitt knä så han står fortfarande hos Martin och det är tänkt att vi ska vara kvar där. Jag har sagt upp min plats på det andra stället och det känns bra. Jag trivs otroligt bra hos Martin och hans familj och även fast det är längre res-sträcka så är det värt det! Även om det finns många bra möjligheter med ridhus och allt i det andra stallet så är det alldeles för stort för mig, jag trivs mycket bättre i mindre stall. 
 
Det känns som sagt väldigt bra och jag är taggad för våren och en massa träning! :)