Hur kommer man över ett dåligt förhållande?
En väldigt klurig fråga enligt mig faktiskt. För gillar man personen väldigt mycket är det svårt att se om ett förhållande är dåligt eller ej. 
 
Oftast kommer man på att ett förhållande är dåligt efteråt när man inte är tillsammans längre. Personer i sin omgivning kan däremot ha sett det från första början men då har man vägrat att inse det eftersom denna personen betyder så mycket. 
 
Jag har vanligtvis väldigt svårt att släppa personer som har haft en stor plats i mitt liv. Med vissa har det varit omöjligt. Även om jag har avslutat förhållandet för att de rätta känslorna mynnade ut så tänker jag på personen i fråga, eftersom det värsta jag vet är att såra andra. Skilladen där är att själva förhållandet har inte varit dåligt.
 
Däremot i ett fall så har jag haft ett riktigt dåligt förhållande och det ser jag nu i efterhand. Så hur kom jag då över det?  I början var det självklart svårast för då var så många känslor inblandade. Jag var förvirrad, ledsen, besviken, glad emellanåt men framförallt arg. Jag kände ganska fort att jag ville bort med honom i mitt liv och det är typ A och O i att kunna släppa någon riktigt. Jag följde inte honom någonstans och ville inte ha några tecken av att han ville ha min uppmärksamhet. Jag sket ärligt talat i att jag sårade honom när jag gjorde slut för jag var så himla besviken. Jag unvek staden där han bodde för en kort stund bara för att jag inte skulle se han och dras med i hans påhitt och tillslut räckte allt det för att jag skulle släppa honom. 
 
Mina tips för att gå vidare är alltså att ta bort personen överallt så du slipper förblandas med "hen"s liv, t.ex. facebook, instagram osv. Undvik att vara där du vet att han bruka hänga och tillbringa mycket tid med personer som du tycker om samt gillar att umgås med, vänner, familj...ja vad som helst. Om du bara bevisar att du vill sluta tänka på personen så kommer det att funka.
 

 
 
lite tungt
Vill förbereda alla som inte orkar läsa att detta kanske blir ett lite tungt inlägg men ibland måste det ju finnas rum för det också. Det är ju trots allt min blogg. Jag har försökt låta glad och positiv i mina inlägg men nu börjar jag känna att jag inte alltid har tid för bloggen och då vill jag ge er en förklaring. 
 
Det är ganska mycket för mig just nu och det gör mig ganska deppig eftersom det tynger mig. Det kan vara svårt att ibland låtsas som att allt är okej och bra när det inte är det. Man vill verkligen inte låta tråkig eller negativ men allt har väl en gräns antar jag, och här var väl min droppe som rinner över och alla känslor kommer som en duns. Det är som sagt väldigt mycket omkring mig och just nu har jag ganska svårt att hantera det. Jag jobbar som sagt väldigt mycket just nu, sen har jag min älskade häst, mina fina vänner som jag vill träffa, min hund som ska in till djursjukhuset imorgon igen för en troligtvis operation, min vardag är allmänt stressig och jag känner att jag inte riktigt kan lappa ihop allting, det gör i sin tur att det blir jobbigt för mig. Allting blir stress för mig och det enda stället som jag kan känna mig lugn i samt som jag älskar att vara i är stallet och även där kan jag känna mig stressig ibland. 
 
Jag vill säga att det inte är något, att allt är hur bra som helst men det är de inte just nu. Det är inte alls behagligt. Det är många tankar som går i mitt huvud som blandas runt med någon slags oro. Kombinationen blir alltså inte bra och mycket ångestfull. Det kan vara svårt att vara stark om man har varit det för länge även om just ordet stark är det enda man vill vara. 
 
Alla människor fungerar olika, vissa ta tag i situationen direkt medan andra hoppas på att allt ska lösa sig och bara låter glaset fyllas med vatten efter vatten. Tillslut kommer just den där droppen som jag pratade om. Det kan både vara en liten eller stor droppe men det är just den droppen som gör att det svämmar över. Allt vatten rinner ut och tillsammans gör det att problemen uppstår som på nytt. Det blir alltså så mycket vatten så man vet inte hur man ska hantera det. 
 
Min förklaring till att bloggen har hamnat lite efter är alltså att jag verken har haft tid eller ork för den. Jag vill inte låta som en negativ och deppig person inför er men just nu är det så jag är. Jag mår inte riktigt bra och jag är öppen med det just nu. Bloggen betyder så otroligt mycket för mig och jag vill liksom inte att den hamnar efter men samtidigt är det så mycket annat som snor min konsentration och energi. 
 
 
känslan styr dig framåt
Man kan rida på så otroligt många sätt och att veta skillnaden mellan rätt och fel kan vara ganska suddig i vissa fall. Ridningen kan också skilja på vilken ryttare man pratar om, vilken inriktning du satsar på och framförallt vilken typ av häst du rider. Det som jag tycker är avgörande i ridningen är känslan, för jag anser att det är den som styr dig dit du vill. Man kan rida på många sätt som sagt och det är egentligen bara den som sitter på som kan avgöra ifall det är rätt eller fel, men om man inte rider med någon slags känsla tycker jag att det blir fel hur man än rider. 
 
Du sitter på ett djur som har både känslor och en helt egen vilja. Om den skulle vägra att samarbeta tar den övertaget på en sekund. Skillnaden på ett bra eller dåligt pass kan vara väldigt finslipad och ögonen kan lura om du står från marken och kolla. En ryttare få ofta höra om hur lätt det ser ut samt att de som kollar inte kan förstå hur du som sitter där uppe kan ha ett flås när det är hästen som mestadels jobbar (enligt dem). 
 
Som ryttare behöver du ha fullt fokus samt kontroll. Du ska rida med en känsla som gör att du känner varje muskel på din häst (eller det ska kännas så iaf). Detta har Calltino verkligen lärt mig för han ger mig ingenting gratis. Om jag börja blir trött och råka lätta lite på tygeln t.ex. så försöker han direkt att ändra på det jag vill. Om jag istället ligger ett steg före och utesluter allt runt omkring och bara ha fokus på just han och mig. Hjälper han framåt i varje steg han tar och vägleder han med min känsla så styr han oss framåt. 
 
Det är mycket mer teknik än vad vissa tror och det är de som i längden avgör ifall du har gjort rätt eller fel i ditt arbete.