Utmaning 11
Dagens utmaning är att vi ska beskriva varandra innan och efter vi träffades, om det finns några skillnader t.ex. Jag ska i detta fallet prata om Josefine. 
 
Det var genom bloggarna som jag och Josefine lärde känna varandra. Jag vet att jag reagerade som att hon var en liten kopia av mig. Inte helt identisk såklart, men vi delade mycket tankar och åsikter som var lika. Sen hade vi vårat gemensamma intresse, hästar! Jag har alltid tyckt att det har varit så lätt att prata med Josefine, och det tycker jag även nu. Det spelar ingen roll vad det handlar om för hon lyssnar alltid och jag vet att om jag vill ha hennes hjälp så ställer hon upp så mycket som hon kan. Även fast jag inte träffade denna tjejen på ett antal månader så visste jag att hon var en av mina bästa vänner. 
 
Den 28 mars detta året så kom denna underbara vän ner hit till Småland. Efter ca 7 timmar anlände hon och jag vet att jag blev så glad när hon kom ut från tåget. Även fast jag aldrig hade träffat henne så gav jag henne en bamsekram och vi hade massa att prata om. Josefine är så himla lätt att vara med. Hon stannade här i 5 dagar och vi hade liksom aldrig tråkigt (enligt mig). Det var som att vi hade träffats hundra gånger innan. 
 
Jag skulle inte säga att det är någon skillnad verken på Josefine som person eller våran vänskap. Även fast jag visste att hon var jävligt bra innan vi träffades så var hon så mycket bättre och jag fick vara med min bästa vän sida vid sida istället för nästan 50 mil ifrån varandra. Våran vänskap blev ju också starkare när vi väl sågs. Jag saknar henne otroligt mycket och längtar verkligen tills vi ses nästa gång. Det ska bara passa oss båda med jobb och allt annat. Även fast vi inte hörs varje dag eller ses hela tiden så vet jag precis vart jag har Josefine och jag är så himla tacksam för det! En sån vän är väldigt svår att hitta!  ♥
 
 
 Glöm inte att kika in hos Josefine för att kolla vad hon tycker om vårat första möte. 
Utmaning 10, jobbiga perioder

Dags för lite deeptalk i vårt samarbete. Dagens utmaning är att berätta om en jobbig period inom ridsporten som vi har varit med om. Jag har egentligen två stycken perioder som jag tyckte var väldigt jobbiga, dock på helt olika sätt. Så jag tänkte att jag tar båda.

 

Den första är när Calltino började krångla. Ni har läst om det i ett annat inlägg så kommer inte ta så jättemycket om det. Det var iaf en väldigt jobbig period för mig. Vissa dagar ville jag bara sluta rida och skita i allt men min envishet gjorde att jag aldrig ville ge upp honom. Han är så speciell för mig och jag skulle aldrig klara av att sälja honom eller något sådant. Han betyder mycket mer än så. Men hur som helst så tog det väldigt mycket energi och allt annat blev också jobbigt. Jag kände liksom ingen glädje och min enda energikälla som jag hade var stallet och just då krånglade det även där.

 

Det andra var när jag slutade med Compass. Jag vet att mina läsare som har följt mig sedan ca 1 år tillbaka har undrat vad som hände. Anledningen till att jag inte har gått in på det är för att det har varit så jobbigt. Det är de även nu men i början var det skit jobbigt att prata om och just därför var det också en jobbig period för mig. Det var så mycket känslor inblandande eftersom jag verkligen tyckte om denna hästen. Man är liksom i stallet varje dag och pysslar om dessa varelser, man får så mycket kärlek ifrån dem, samt lärdom. Compass lärde mig saker varje dag och gjorde mig till en bättre ryttare varje dag. Hur ska jag kunna tacka honom för det? Jag vet att jag mådde väldigt dåligt den första tiden, men han kommer alltid finnas i mitt hjärta!

 
 
Utmaning 9, framtiden
Dagens utmaning är lite framtidsrelaterat inom hästfronten då. Vi ska ta upp hur många hästar vi själv skulle vilja äga och hur vi skulle inrikta dem enligt våra egna viljor. Sen ska vi även nämna tre hästar som vi skulle vilja äga. Detta är mina tankar och drömmar. 
 
Jag har alltid haft en dröm att äga fyra hästar, och för att göra det lite komiskt ska de vara en i vadera färg (svart, brun, fux och skimmel). Jag vet inte varför just fyra och det är inte ens säkert att det skulle kunna bli möjligt. Därför skulle jag bli jätteglad för två stycken hästar vid min sida. Jag har alltid tyckt att det skulle vara roligt med en häst som är mer duktig i en inriktning. Om vi säger att jag skulle ha två hästar så skulle jag vilja ha en som är hoppinriktad och en dressyrinriktad, bara så man kan komma in lite smått i båda grenarna. Sen slår mitt hjärta lite mer för hoppning kan jag väl erkänna. En kan gärna vara åt det hetare hållet medan den andra kan vara lite lugnare. Jag gillar olika egenskaper så man får träna på allt. Hästarna behöver inte vara läromästare på något sätt utan jag har gärna lite att bita i. Sen vill jag gärna ha ett eget föl, skulle tycka det var så roligt och lärorikt att ha det på t.ex. min egna gård. Att ha en gård är verkligen något som jag vill ha i framtiden. 
 
Sen skulle vi nämna 3 hästar som vi skulle vilja äga. Som jag har klurat på detta för det finns så många fina, härliga och stiliga hästar där ute. 
 
Jag har äran och turen att äga min egna häst Calltino. Jag vill verkligen äga just honom och därför är han en av mina nummer tre. Jag kunde inte fått en bättre häst och jag är väldigt stolt över att ha just honom. Jag älskar hur han behandlar mig och han är även en utmaning för mig och det gör att jag håller intresset för ridsporten uppe hela tiden. Vi kan få till helt magiska och underbara pass medan vissa dagar går lite sämre, precis som det ska göra. Det kan inte gå bra jämt! Han är verkligen mitt allt!
 
Den andra hästen som jag skulle vilja äga är självklart Cassis. Det är verkligen något speciellt med henne. Jag har sagt att jag aldrig skulle vilja äga ett sto men hon är verkligen mitt enda undantag. Vi har varit med om så mycket. Hon är mer åt det heta hållet, snabb som fasen men man märker verkligen att hon är ett sto på humöret. Hon är helt tvärtom än vad Calltino är och det är just sådana grejer som jag gillar. Jag vill äga olika hästar som inte liknar den andre. Det är så många som hatar henne men som jag älskar denna hästen! 
 
Inom kändis världen skulle jag vilja äga Charlotte Haid Bondergaards häst Triviant. Så han får bli min nummer tre. Jag tycker att han är så fin och han verkar ha ett fint temprament att jobba tillsammans med. Han är maffig, stor och väldigt vacker att titta på när han jobbar. 
 
Glöm inte att kolla in Josefines blogg där hon förklara dessa saker enligt hennes drömmar och missioner.