I samma veva som jag fick min muskelinflammation i hjärnan fick jag även veta att jag hade B-12 brist. Något som påverkade mig mycket då jag låg väldigt lågt i mina värden. 

Min ork och energi blev noll, jag glömde saker, va illamående hela tiden och ville inte äta va några av de symptom som var värst. 

Energi:

Jag orkade inte greja här hemma, verken städa eller hålla ordning. Att hänga upp tvätten var t..o.m. jobbigt. Jag ville bara sova och sova, och hur mycket jag än sov blev jag aldrig utvilad. 

Minnet:

Jag glömde saker och kunde inte hålla många saker i huvudet för då virrade jag till det. Jag hade svårt att hålla koll på vad jag skulle göra osv. 

Aptit:

Den försvann helt, jag blev illamånde när jag skulle äta eller när jag t.o.m. tänkte på mat. Vid B-12 brist försvinner en del av smaken och det gör att man inte är hungrig. Vid en del tillfällen när jag lagade mat och kände matosen så fick jag springa till toaletten och klökas. 

Hela min vardag och min omgivning påverkades av att jag hade min brist och det påverkade mig väldigt mycket, Just för stunden var det väldigt svårt att beskriva hur jag och min kropp mådde för det var inte koppling dem emellan. Det kanke låter jättekonstigt men så var det och det gjorde mig frustrerad. Jag hade svårt att hålla ihop min vardag som alltid har varit så viktigt. Jag har fortfarande mina tabletter och de hjälper mig på vägen, sen har jag provkoller då och då.